Jag har kommit fram till att det finns två typer av personligheter. I det ena laget har vi de som dammsuger med standardmunstycket på alla ytor. I det andra har vi dem som BYTER munstycke, beroende av vad som skall dammsugas eller vilken typ av underlag den dammiga ytan utgör. Ja, nu vill jag ju… Fortsätt läsa Dammasugarmunstycke
Pärlor till svin
Ni vet detta med mat. Mat och barn. Ständig prövning av både fantasi och tålamod. Jag har förärats barn, och bonusbarn, som tillhör kategorin: Kräsna. Väldigt kräsna. Vissa mer än de andra. Ska inte peka ut någon särskild så, men kan ju säga att äldst och yngst oftast är de som prövar mitt tålamod allra… Fortsätt läsa Pärlor till svin
Jag yolo:ar lite här då.
Ja men dra mä’ baklänges vilket väder vi har! Vem har badat varje dag sedan i lördags? Moi. Just saying. Och igår då. Vi var vid dykarklippan, hela högen barn plus bebisen plus en kompis till ett av de stora barnen. Hääääääärligt! #yolo Ja just det ja. Yolo. Okej, jag vet liksom vad det betyder… Fortsätt läsa Jag yolo:ar lite här då.
#bopo
So, we meet again. Ja, du och jag bloggen. Vi har en sorts hatkärlek till varandra. Jag älskar att skriva. Men jag hatar när saker och ting blir kravfyllda. Så när livet IRL pockar på väldigt mycket uppmärksamhet är det ett enkelt val. Då får du, bloggen, stå åt sidan. Yes, yes. Men idag har… Fortsätt läsa #bopo
Jag: en låtsasvuxen
Bara några snabba puckar: När blir jag en riktig vuxen? Alltså jag menar en vuxen som typ planerar och bestämmer barnens veckor i förväg. Ordnar med aktiviteter. Som har koll på de andra föräldrarnas mobilnummer. Eller i alla fall vet vad dom heter. En vuxen som äter det där läbbiga bruna i mitten på den… Fortsätt läsa Jag: en låtsasvuxen
Jag har ingen lust att skärpa mig.
När barnen går från att vara små och omedvetet gulliga i de flesta lägen till att fortfarande vara små, men tro att det är jättestora bara för att de får äta i bamba och kan både addition och *sub…sulakt…subtlag, meh, mamma vad heter det!?* subtraktion (Det är tydligen viktigt att vi använder oss av rätt… Fortsätt läsa Jag har ingen lust att skärpa mig.
Det är Knota, Ben och jag.
Det var helgmorgon. Jag tänkte att jag skulle göra en bra, stabil frulle åt de små liven. Havregrynsgröt. Kokad på spisen. Sådär redigt så att jag med gott samvete kan ge mig själv några duktighets-mamma-poäng. Inga konstigheter med det. Barnen gillar det jättemycket. Faktiskt. Hur som helst. Dottern: ”Oj, ska du använda DEN vispen?” (För… Fortsätt läsa Det är Knota, Ben och jag.
Jag fortsätter med lite mer allvar, säger tack och bestämmer mig för att detta kommer bli ett ämne att återkomma till flera gånger om.
Efter mitt förra inlägg om den, enligt mig, växande skevheten inom hälsoindustrin fick jag så oerhört mycket positiv respons från er som läser. Flera har hört av sig via Facebook, Instagram, telefon och mail och berättat hur de känt igen sig i den verklighet jag beskrev. Om det har jag två saker att säga: TACK.… Fortsätt läsa Jag fortsätter med lite mer allvar, säger tack och bestämmer mig för att detta kommer bli ett ämne att återkomma till flera gånger om.
Gargamel sa ja te’ daj!
Dottern: ”Mamma, jag har tänkt på en grej.” Jag: ”Jahmm” Dottern: ”Ditt hår. Alltså du ser ut som Gargamel.” Jag: ”Gargamel?” (Jag tänkte på han som är den där farbrorn i Labyrint. Vad heter han nu igen. Gargalos?) Hon: ”Ja. Faktiskt.” Jag insåg när jag frågade Honom att det inte var den figuren hon menade.… Fortsätt läsa Gargamel sa ja te’ daj!
Jag jobbar på det. Det där med frihet alltså.
Jag vill börja med att säga: idag är det allvar på agendan. Idag skall jag ta upp ett ämne som allt får många tyvärr kan känna igen sig i. Nämligen den vida utbredda så kallade hälsotrenden och den medföljande träningshysterin. Och kom inte dragandes med försvarstal. Nej, tack så mycket. Jag vet alldeles för mycket… Fortsätt läsa Jag jobbar på det. Det där med frihet alltså.
Vardagstårtan 